emmaaniilsson

har under ungefär två veckors tid nu blivit riktigt bortskämd. jag fick äntligen åka till huvudstaden och förorterna och hälsa på mina efterlängtade vänner. alldeles för länge sedan vi sågs nu. saknaden efter mina små troll-ungar (jo det kan man väl kalla dom) gör så ont i mitt hjärta. det finns ju faktiskt inga andra människor än dessa som jag kan dela alla möjliga stunder mer, inga andra jag kan gråta och skratta så mycket med. det är väl ett lagomt bevis på att dom är de underbaraste, eller?